Att hylla sig själv

 
Jag tittade på Little Shop of Horrors igår. Det är min absoluta favorit bland musikaler. Jag har växt upp med filmen och alltid gillat den men det är faktiskt i vuxen ålder jag ser nu det seriösa i filmen.
 
Förutom att jag alltid blir tårögd när Audrey blir misshandlad av sin sadistiska pojkvän så blir jag även ledsen över att Audrey inte tror hon är värd någon bättre man.
 
Även Seymour lider av dåligt självförtroende. Han är ingenting och blir därmed behandlad som ingenting. Bilden visar en scen ut filmen där lustigt nog Audrey är personen som pratar med Seymour om självförtroendet.
 
Boken som jag skrev om Lev Lyckligare tog upp om detta. Att vi ställer upp när våra nära och kära har det kämpigt och kan komma med peppande ord och kommentarer så att de mår bättre. Handlar det om att byta jobb, ta sig ur ett dåligt förhållande, ta hand om sig bättre så är det betydligt lättare att muntra upp vänner än sig själv.
 
Vi är för hårda mot oss själva. Oftast behandlar vi oss själva dåligt, vi trycker ner oss, vi känner oss dumma i huvudet så fort vi gör misstag med mera. Tänk om vi skulle vara lika snälla och positiva mot oss själva som vi är mot våra vänner och familj?
 
Exempel, istället för att tänka, "Varför gjorde jag så? Va dum jag är, jävla idiot! Jag bara förstör." Tänk då "Ok jag gjorde ett misstag, det är inte hela världen. Alla gör misstag. Jag lär mig av misstaget, får mer erfarenhet och går därmed vidare."
 
Är du hård eller rättvis mot dig själv? Skäller du ut dig själv eller förlåter du sig själv och går vidare i livet?

Kommentera här: