Att ta sig till målet

 
Jag har gjort ett litet test med mig själv. Jag skrev ner mina livsmål som skulle göra mig lyckligare och mitt liv harmonisk.
 
Det blev tre olika mål på listan men jag upptäckte tre likheter mellan dem. Det är att arbeta mindre och få mer tid till mig själv, till familjen, till vänner, hemmet, träning, resor och vila, sådant som jag inte hinner eller orkar med just nu känns det som.
 
Detta är ett känsligt ämne har jag upptäckt. När jag pratar med folk så håller de flesta med mig. De skulle också vilja jobba mindre, låt oss säga sex timmar, det skulle de flesta klara sig ekonomiskt på. Men sådant får man tydligen inte prata om högt. Är man arbetsför så SKA man jobba heltid. Så typiskt, man får inte ens bestämma över sitt liv. Jag har återigen påpekat att jag skulle då få lön för de timmar jag arbetar för. De flesta verkar tro att man vill jobba mindre och få ut lika lön som man skulle jobba 100%. Nej, så menar jag inte alls! Arbetar jag sex timmar så får jag sex timmar betalt. Hur skulle jag klara mig på det undrar folk? Jo, jag är singel, har inga barn och är väldigt ekonomiskt redan. Jag slösar inte pengar hur som helst.
 
Lathet? Nej. Jag trodde det förr, men jag börjar tro mer på att jag är inte menat att jobba på detta sätt jag gör nu. För att jag ska må bättre och leva mer harmonisk så skrev jag ner mina livsmål och kollade om det fanns ett samband. Nu behöver jag bara få detta att hända.
 
Det verkar helt omöjligt att ha ett deltidsjobb inom industrin. Vad finns det annars som är mer vanligt att ha som deltidstidsjobb? Vården har jag redan testat och det var inget för mig. Tips någon? Vad kan jag göra och hur kommer jag dit?

Kommentarer:

1 Tess:

Det är dumt att arbete inte är mer individanpassat. Arbetsgivare menar säkert att om folk ska jobba mindre än heltid så måste de anställa fler och det innebär fler arbetsgivaravgifter och skatter, vilket gör att det blir dyrare för företaget. Skulle jag höja min arbetstid så skulle jag vara ett kolli all min lediga tid. Jag har testat så jag vet det. Testat med all stöttning som fanns och helt anpassat. En del har attityden att det är så det ska vara. Man ska jobba till alla pris och jobb ska gå först. Har man familj, barn, intressen? Då får man skylla sig själv ungefär. Jag vill ju LEVA mitt liv och inte bara överleva. Kanske kan en del inte förstå? De kanske har en jobbig period och kämpar på ändå och tycker att "då ska alla göra det"? Men hur kan de veta hur en annan människa kämpar, kämpar för att ens klara av sådant som de själva tar för givet?

Kommentera här: