Cartoons

Har ni sett dokumentärserien "Den som får finnas" som gick på SVT2? Om inte så finns den på SVTPLAY här!
 
Jag känner att jag vill skriva av mig av en speciell grej som visades i avsnitt 3. När Jennie känner för att varva ner och komma bort från omvärlden för en stund så tittar hon på Scooby Doo. Det har hon alltid gjort.
 
Det var som att luften gick ur mig när jag såg detta. Exakt så känner jag också. (Dock inget stort fan av Scooby Doo.) Men det tog tid tills jag "kom ut" med detta. En vuxen som tittar på tecknat och varför?
 
Det började på allvar för många år sen när jag kom hem efter en blöt kväll på stan. Jag hade köpt käk från gatuköket och jag ville förstås käka och samtidigt varva ner. Då bara kom abstinensen att se på en gammal tecknad serie. Jag har mina VHS-band kvar än idag. Det var riktigt underhållande att se om serierna som jag har växt upp med. Kändes lite korny dock med svensk tal men men.
 
Så höll jag på ett bra tag. Efter en blöt kväll på stan så varvade jag ner med tecknat som en fin avslutning på utekvällen. Det kändes tryggt på något sätt som Jennie i dokumentären förklarar. Man liksom försvinner in i tecknade världen för en stund och blockerar allt annat ute.
 
Detta tittande började öka såklart. Jag ville ha serierna på originalspråk så jag har köpt in serier som jag har växt upp med och även med serier från 90-talet som jag såg på när jag ville lugna mina nerver innan jag åkte till skolan. Jag trivdes inte så bra på högstadiet och att titta på tecknat tröstade mig. Men då höll jag självklart tyst om det för jag ville inte bli retad för att jag fortfarande tittande på tecknade serier då.
 
Som sagt så började jag köpa in serier och filmer. Jag struntade i om folk tyckte jag var konstig eller undrade när jag skulle växa upp. Jag tyckte ju om det, det kändes tryggt och det var mitt sätt att undkomma omvärlden när den var jobbig. Så är det än idag + att det är underhållande.
 
Det var inte förräns jag joinade facebook 2012 som jag då insåg att jag inte var ensam. Det finns hur många grupper som helst om bara tecknat och miljoner med folk som också älskar tecknat. Då kände jag mig inte alls udda. Idag kan jag stolt säga att jag är en nörd när de gäller tecknat. Min samling bara växer och jag njuter till fullo. ^_^
 
 

Kommentarer:

1 Tess:

De som pratar på att man ska "växa upp" bara för att man tycker om något som inte följer normen "vuxen" måste ha väldigt tråkiga liv. Själv tänker jag spela tv-spel och leka så länge som jag bara orkar! :-D

2 Maria:

Nej, oooh, nej du är inte ensam! :-D Jag skulle kunna tänka mig att se tecknat igen från förr, men det blir liksom aldrig. Jag har funderat på att samla sådant jag sett jag med. Sambon kan även tänka sig att se sådant där gammalt tecknat av nostalgiskäl, han tycker tecknat är kul.

Ditt inlägg gjorde mig överlycklig! Därför att jag känner såväl igen den där tecknade tjejen med blont långt hår ovanför den "blå" turtles figuren (Michelangelo?? Jag vet, jag kan ännu inte skilja på dom!)! Jag har inte sett henne sen jag var liten och jag har sedan dess velat ta reda på vad hon var, men inte vetat hur jag ska leta! Och så dyker hon upp här. Har för mig att det var hon som hade nån häst med och den hade jag som leksak... men vet du vad hon heter??

Länge leve gamla tecknade filmer och serier. Det blir sig aldrig likt. <3

Svar: Hi hi Leo är den blåa. =PJag vet dock inte vem tjejen är och vad det är för serie tyvärr.
Maol

Kommentera här: