Back on my feet

Sakta men säkert känns det som jag återvänder till verkligheten och det som hör till.
 
Inte för att många har säkert märkt det eller tänkt på det. Jag är ju vanligtvis ganska tystlåten av mig och betraktar hellre än att prata. Sån har jag alltid varit. Jag har tyvärr svårt för kallprat och att vara social hela tiden. Jag behöver många pauser från umgängen helt enkelt för det suger musten ur mig. Inget negativt menat förstås.
 
När jag kollar tillbaka i bloggen och upptäcker när allt började så är det lite skrämmande att det höll nästan på i en månad. Känslomässigt har det varit en berg och dalbana och i vissa stunder undrade jag till och med om jag skulle orka med skolan eller ej, om jag skulle hoppa av eller ej. Men jag ger inte upp än! Även om jag känner att jag har halkat efter lite i skolan (zombie mode på sistone) så får jag helt enkelt komma ifatt vare sig jag gillert eller ej. Det blir bland annat hårda tag kring läsandet inför provet inom Fartyg 8 på onsdag.
 
För övrigt så är det bara ca en månad kvar av terminen och sen ska jag ta ett välbehövligt lov utan krav och måsten i 3 veckor.

Kommentarer:

1 Tess:

You go! :-) Behöver du hjälp med nåt så hör av dig!

Kommentera här: