Inspo Sänghimmel

 
 
 
 
 
 
 
 
 

När ångesten tar över

Att få en panikångest är inget nytt för mig. De har dykt upp då och då sen urminnes tider. De dyker upp när det blir för mycket för mig, när något inte går enligt mina planer eller när saker och ting inte sker efter hur jag hade tänkt mig.
 
Ibland åtar jag mig för mycket jobb. Jag vill ju innerst inne testa nya grejer och anta nya saker för att växa som person och inom jobbkarriären. Det går bra först men sedan barkar det. Energin tar slut fastän jag inte vill sluta.
 
Som ett exempel; en gång i tiden blev jag vald till studieorganisatör på en arbetsplats. Jag skulle då åka på en introduktionskurs för nyvalda studieorganisatörer. Eventet skedde ute på landet på ett ställe där logi och mat ingick i kursen. Jag förstod aldrig riktigt varför vi skulle vara på utbildning i tre dagar, det låter väldigt länge för mig så redan där blev jag lite vrång.
 
Jag och andra nyvalda studieorganisatörer möttes upp på ett ställe i stan för att samåka till stället. Det var ju inget fel på stället, det var ju jättemysigt och fint. Vi fick en rundvisning på stället och jag blev snarare imponerad över att det fanns ett sådant ställe ute i bushen. (Jag vet dock inte om stället existerar än idag)
 
När vi sedan skulle påbörja kursen, det var åtminstone det jag trodde vi skulle göra under dessa dagar, att lära sig arbetet och ansvaret som studieorganisatör som jag blev ännu mer vrång. För så var det tydligen inte, åtminstone inte första dagen. Kursledaren lade fram "lekar" och grupparbeten för oss så att vi skulle lära känna varann bättre. Tanken är fin om man är beredd på det. Jag känner mig inte bekväm att påbörja lekar och grupparbeten med främlingar utan förvarning. Det hade ju ingen berättat för mig. Ångesten började krypa fram sakta men säkert. Jag kom ju hit för att bli studieorganisatör, inte leka!
 
Jag försökte verkligen härda ut men jag blev alltmer sämre ju längre dagen gick. På eftermiddagen mådde jag så dåligt att jag ringde min ex-sambo att han skulle komma och hämta mig och så blev det. Tur i oturen var att jag började även känna en förkylning på gång så jag använde det som ursäkt till att jag inte kunde stanna kvar på kursen. Det är i alla fall mer godtagbar än en "psykisk förkylning". Så jag åkte hem. Dagen efter fick jag feber och allt så det var verkligen tur i oturen.
 
Så vad hände sen? Jag var fortfarande studieorganisatör på papper men det hände inte så mycket ändå i praktiken så mitt uteblivande från kursen gjorde inte så stor påverkan. På nästa möte vi hade på jobbet så bad jag någon annan bli studieorganisatör. Det blev helt enkelt för mycket för mig. Att ens bli påmind om mitt misslyckande på kursen gjorde att jag bara ville avvärja mig från ansvaret. Typ som, ta bort det och påminn mig aldrig om detta igen, jag vill bara glömma bort händelsen.
 
Imorgon ska jag på Arvika Karate Klubbs årsmöte. Det är bara trevligt och kul att träffa karatefamiljen, så där finns ingen ångest. Och så blir det smörgåstårta imorgon! =P

X-MEN

 
Förra fredagen följde jag med föräldrarna på en tur till Charlottenberg där jag hittade denna samling för ett skapligt pris, nämligen för bara 300 kr! Denna serie följde jag på TV3 i mina yngre dar (90-talet) men de visade bara några fåtal avsnitt. Nu kan jag se på hela serien, yay!