30 blir 13?
Det blev en liten fest hos Malin igår. Hon, hennes syster Annie och så jag förstås.
Det blev mycket prat och mycket 90-tals musik. ^_^ Vi pratade om mitt kommande 30-årskalas. (Oktober) Och jag har redan 30-årskris tyvärr. Jag vill inte ha 30-årskalas, då kör jag....13-årskalas istället, utbrast jag. Och så började det hela och så började vi kolla och lyssna på musik från 1995 när jag just var 13 år. Och mycket annan musik också förstås.
Vad tycks? Ha ha. Om jag fortfarande är sugen på idén så måste alla komma på min fest som de såg ut år 1995 och så ska det endast bli musik från samma år.
Stilen för mig blir inga problem. Jag körde med jeans och en stor tröja på högstadiet i princip. Dock hade jag kortare och ljusare hår. :P Och fortfarande skor med kardborreband, finns såna än idag?
Varför dessa utbrott?
Jag avskyr när jag förvandlas till en sur, bortskämd liten unge. Men jag kan inget göra åt det förutom vänta ut agressionen. Folk runtomkring mig tycker jag är löjlig och jag försöker verkligen inte få såna utbrott, men det är svårt att undvika.
Idag exempelvis på jobbet. Jag är mitt i ett arbete som inkluderar mätning och kapning av isolering. F kommer fram till mig och vill jag ska byta handtag på diverse bänkar. Det var jätterörigt och luddigt så jag fick spunk. En enkel sak egentligen men min hjärna ville vara vrång. "Va fan, ska jag göra det nu? Jag ska ju kapa isolering. Men vad du babblar och förvirrar mig. Tråkigt!" Och så vips blev jag vrång och sur. Klagade högt och suckade. Typiskt mig, det är inte första gången det händer. Och folk undrade varför jag tyckte det var jobbigt att fixa bänkarna. Ja, varför är det jobbigt kan jag undra. Det kan jag inte förklara. Jag bara är sån.
Två andra exempel jag minns väl när jag får utbrott:
Jag går på gymnasiet och vi ska åka på klassresa till Paris. Jag vet inte varför men jag fick för mig att vi skulle övernatta någonstans på vägen ner. Bussen stannar på ett ställe där vi får gå på ett ställe och borsta tänderna och annat. "Men var ska vi sova då?" "I bussen såklart, var trodde du?" Åh va sur jag blev. Varför gjorde jag en sådan stor grej av det egentligen? Jag tror mina kompisar tyckte jag var underlig då. Så alla sov på bussen medans chauffören körde vidare till Paris. Smart sak egentligen men inte särskilt bekvämt.
Jag tar studenten och som tradition ska man gå på bal. Stor grej för många, för mig var det inte så särskilt. Jag fixade en billig klänning och fixade mitt smink och hår själv. Det som gjorde mig sur är denna tradition att skolan ska gå igenom centrum på stan och visa upp sig för allmänheten. Jag ville inte egentligen men så fick det bli om man skulle få komma in på balen. Jag kände mig som ett boskapsdjur som forslades och visades upp för andra. Nån i familjen var där och tog kort på mig och på det kortet ser jag minsann inte glad ut... Surkärring jag var då.
Jag kan tillägga att när jag väl kom in på balen och fick äta god mat och dricka så blev jag på bättre humör. Jag kände mig bara obekväm att visas upp inför andra.
Jag är en underlig person. Eller brukar ni också få såna utbrott och bli suriga?
Idag exempelvis på jobbet. Jag är mitt i ett arbete som inkluderar mätning och kapning av isolering. F kommer fram till mig och vill jag ska byta handtag på diverse bänkar. Det var jätterörigt och luddigt så jag fick spunk. En enkel sak egentligen men min hjärna ville vara vrång. "Va fan, ska jag göra det nu? Jag ska ju kapa isolering. Men vad du babblar och förvirrar mig. Tråkigt!" Och så vips blev jag vrång och sur. Klagade högt och suckade. Typiskt mig, det är inte första gången det händer. Och folk undrade varför jag tyckte det var jobbigt att fixa bänkarna. Ja, varför är det jobbigt kan jag undra. Det kan jag inte förklara. Jag bara är sån.
Två andra exempel jag minns väl när jag får utbrott:
Jag går på gymnasiet och vi ska åka på klassresa till Paris. Jag vet inte varför men jag fick för mig att vi skulle övernatta någonstans på vägen ner. Bussen stannar på ett ställe där vi får gå på ett ställe och borsta tänderna och annat. "Men var ska vi sova då?" "I bussen såklart, var trodde du?" Åh va sur jag blev. Varför gjorde jag en sådan stor grej av det egentligen? Jag tror mina kompisar tyckte jag var underlig då. Så alla sov på bussen medans chauffören körde vidare till Paris. Smart sak egentligen men inte särskilt bekvämt.
Jag tar studenten och som tradition ska man gå på bal. Stor grej för många, för mig var det inte så särskilt. Jag fixade en billig klänning och fixade mitt smink och hår själv. Det som gjorde mig sur är denna tradition att skolan ska gå igenom centrum på stan och visa upp sig för allmänheten. Jag ville inte egentligen men så fick det bli om man skulle få komma in på balen. Jag kände mig som ett boskapsdjur som forslades och visades upp för andra. Nån i familjen var där och tog kort på mig och på det kortet ser jag minsann inte glad ut... Surkärring jag var då.
Jag kan tillägga att när jag väl kom in på balen och fick äta god mat och dricka så blev jag på bättre humör. Jag kände mig bara obekväm att visas upp inför andra.
Jag är en underlig person. Eller brukar ni också få såna utbrott och bli suriga?
På balen 2001. Något gladare jag och en mycket glad Bella. ^_^
Invasion of the Body Snatchers (1956)
En läkare i en småstad upptäcker att folket runtomkring honom inte är som de säger sig vara. Folk blir alltmer empatilösa och nånting mystiskt håller på att ta över staden och dess befolkning.
Filmen är spännande från start till slut. Man känner verkligen paranoian i filmen. Vem är fortfarande människa? Jag diggar denna film.
This Island Earth (1955)
Rymdvarelser anländer till jorden för att leta efter forskare som kan hjälpa dem besegra ett krig.
Effekterna i denna film tog cirka 2 år att fullfölja. Det är som att se människor på en stor vacker tavla.
En helt ok film. Synd bara att covern förvillade mig. Varelserna på bilden är bara med en kort stund och jag trodde de hade en viktig roll i filmen, men icke. Och det störande ljudet kunde de ha skippat. Det gjorde mig nästan galen.
The Incredible Shrinking Man (1957)
Scott Carey börjar krympa efter den dagen han hamnade i en mystisk dimma. Först blir kläderna för stora för honom. När han sedan blir kortare än sin fru börjar allvaret. Ingen läkare eller någon annan kan hjälpa Scott och han fortsätter bara att bli mindre...
Spoiler Alert!
Effekterna är intressanta i denna film. Bra gjorda. Men filmen har inget bra slut och det förstörde för mig. Det blev mest bara flummigt och deprimerande. Men allt kan inte ha ett lyckligt slut antar jag.
Coola t-shirts
Autobot t-shirt till mig och Columbo t-shirt till sambon. ^_^
Cartoon Intros 1
The Mysterious Cities of Gold (1982-1983)
Utökning
Nu har jag två Billys! Mycket bättre plats åt böckerna. Till och med mina samlarfigurer får plats.
Cartoon Intros 2
MASK (1985-1986)
Nämen titta, Peter Harrysson står med. Är det inte nostalgi dä? ^_^
Bort med kärlekshandtagen!
Fan va jag hatar mina kärlekshandtag! De måste bort! Skulle en rockring fungera tror ni?
Ska man satsa på de dyra, kvalitétsringar i sportaffärer som är så populärt eller ska man vara snål och köpa en från en leksaksaffär? Just nu känner jag inte för att betala 300-400(!) kr för en rockring precis.
Och skulle jag råka tröttna på rockringen (vilket man praktiskt taget gör med varje träningsgrej man skaffat tidigare) så känns det lättare för mig att ge bort den billiga ringen än den dyra. Connor kanske vill ha en rockring? ^_^
Jag tror jag redan har svarat på min fråga.
Har ni testat träna med en rockring och hur har det fungerat för er?
Update! Sagt och gjort. Jag köpte en rockring på lekhörnan i Arvika för endast 60 kr. Jag testade den idag och som jag misstänkte så kändes det i mag-och ryggmusklerna. Jag ska testa 5 minuter om dagen så får vi se. ^_^
Livet går vidare...
Jag går mot ljusare tider känns det som nu. Jag känner mig gladare och lugnare.
Jobbet är bara denna vecka som det ser ut nu, men vem vet? Jag kan inte stanna hemma och älta mig för evigt i alla fall. Måste komma ut igen.
- Jag ska tillbaks till mitt gamla jobb denna vecka.
- Min tid hos kuratorn är över. Nu går jag vidare på annat sätt.
Jobbet är bara denna vecka som det ser ut nu, men vem vet? Jag kan inte stanna hemma och älta mig för evigt i alla fall. Måste komma ut igen.
Cartoon Intros 3
Willy Fog (1981)
7 saker jag tänker ofta på
Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.
Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.
Framtiden.
Familjen.
Mina vänner.
Min ekonomi.
Arbete.
Det förflutna.
Små utmaningar. Som exempel, nu ska jag lära mig att skriva med vänster hand.
Cartoon Intros 4
Teenage Mutant Ninja Turtles (1987-1996)
Alla bra klipp på youtube är inbäddning inaktiverad på begäran. Så tyvärr ingen intro på min blogg. Istället får ni glo på min tatuering. ;)
Vänsterpartiet vill förbjuda bemanningsföretag
Har ni läst på textteven att Vänsterpartiet vill förbjuda bemanningsföretag och vill sänka arbetsdagen till 6 timmar istället?
Och att jobba 6 timmar istället för 8 låter lovande för mig. Jag vill ju redan nu bara jobba 75%, vilket är ju förstås 6 timmar. Att ha mer fritid är viktigt för mig och viktigt för min hälsa. Jag blir stressad och får värsta ångesten när jag känner att jag inte har ett liv vid sidan om. 2011 har varit en jobbig tid för mig när jag körde så mycket övertid på gamla jobbet.
MEN! Om folk tror att de ska arbeta 6 timmar men få betald för 8 timmar så tycker jag det är fel. Det är inte logiskt för mig. Arbetar man i 6 timmar så ska man få betald för 6 timmar. Period. Men å andra sidan skulle väl folk protestera om de får mindre pengar i månaden. Jag tycker i så fall att det borde vara valfritt. Jobba så mycket du vill och kan. Men ingen ska då ifrågasätta varför jag vill bara jobba 75%. Det är främst för att jag inte ska bli stressad och få ångest. Och dessutom klarar jag mig ekonomiskt.
Angående bemanningsföretagen så låter det orealistiskt. Jag tror inte det skulle hända även om jag håller med V. Så jag hittade en länk som förklarade mer för mig och låter mer realistiskt. Den är dock från 2009 men det visar att Vänsterpartiet har visat sitt missnöje med bemanningsföretag redan då. På den sidan står det att V vill förbjuda arbetsgivare att ersätta personal med inhyrd personal. Att luckan i lagen om anställningsskydd måste täppas till. Läs artikeln och bli rädda, för så går det tydligen till i dagens Sverige. Får mig att tänka på Verken i Arvika.
Får mig att nästan rösta på Vänsterpartiet i nästa val.
MEN! Om folk tror att de ska arbeta 6 timmar men få betald för 8 timmar så tycker jag det är fel. Det är inte logiskt för mig. Arbetar man i 6 timmar så ska man få betald för 6 timmar. Period. Men å andra sidan skulle väl folk protestera om de får mindre pengar i månaden. Jag tycker i så fall att det borde vara valfritt. Jobba så mycket du vill och kan. Men ingen ska då ifrågasätta varför jag vill bara jobba 75%. Det är främst för att jag inte ska bli stressad och få ångest. Och dessutom klarar jag mig ekonomiskt.
Angående bemanningsföretagen så låter det orealistiskt. Jag tror inte det skulle hända även om jag håller med V. Så jag hittade en länk som förklarade mer för mig och låter mer realistiskt. Den är dock från 2009 men det visar att Vänsterpartiet har visat sitt missnöje med bemanningsföretag redan då. På den sidan står det att V vill förbjuda arbetsgivare att ersätta personal med inhyrd personal. Att luckan i lagen om anställningsskydd måste täppas till. Läs artikeln och bli rädda, för så går det tydligen till i dagens Sverige. Får mig att tänka på Verken i Arvika.
Får mig att nästan rösta på Vänsterpartiet i nästa val.
